IFK Vänersborg tog en stark seger hemma mot IFK Kungälv på onsdagskvällen. IFK spelade energiskt, aggressivt och offensivt i den första halvleken och Kungälvsspelarna kunde bara se blåa streck svischa förbi dem.
Det dröjde dock till dryga kvarten spelad innan första målet kom, trots att de blåvita svärmade som bålgetingar kring Kungälvs straffområde inledningsvis. Det var på hörna som Viktor Weiselius fick på ett skott som ålade sig genom den kungälvska muren.
Kungälv stack bara upp i några halvchanser och hade nen misstänkt straffsituation i andra halvlek, men hölls annars på behörigt avstånd från IFK-målet. 2-0 satte IFK i 27:e minuten när Mikael Olsson tråcklade sig igenom på vänsterkanten och sköt in bollen mellanbenskydden på målvakten.
IFK hade många chanser i första halvlek, trots att Kungälv backade hem med hela laget på egen planhalva och inte bjöd på några ytor att passa bollen på. Men IFK vred och vände på spelet tills luckorna öppnade sig och utnyttjade dem. Man spelade till sig två mer eller mindre fria lägen för Mayborn och Fagerström men Kungälvs duktige målvakt stod i vägen.
Lite från ingenstans kom Kungälvs reducering. Ted Skoglund åkte rakt in i en grupp med fem IFK:are men fick trots det med sig ett billigt frislag, eftersom domaren Kristiansson antagligen ansåg att IFK-spelarna skulle ha försvunnit upp i tomma intet. På det frislaget fick Mikael Lindberg drömträff och David Erkenborn hann knappt reagera innan bollen satt i bortre gaveln.
Men det hann aldrig bli riktig nerv i halvleken för nästan direkt på avslag fick Christoffer Fagerström bollen, vände upp och satte fart mot mål innan han avlossade bössan från 25 meter - och bollen satt nere i målvaktens högra hörn.
Resultatet stod sig halvleken ut trots att IFK inte saknade chanser. Man körde helt enkelt över stackars Kungälv, som för all del gjorde en ganska blek figur.
I andra halvlek blev IFK lite mer passiva medan Kungälv satsade allt på ett kort och försökte soloköra, oftast genom Gratjov och Lindberg. Men det var ändå IFK som började bäst och Mikael Olsson gjorde en fantastisk soloräd som renderade straffslag för IFK redan efter två minuter av andra halvlek.
Straffen sköt Marcus Bergwall - långt utanför. Kungälv förmådde dock aldrig utnyttja det eventuella momentum man kunde fått från den straffmissen, utan IFK utökade så småningom sin ledning till 4-1 trots straffmissen, när Mikael Olsson fick bollen av Petter Andersson och med bra fart åker rakt igenom Kungälvs försvar och lägger in bollen. Mycket vackert.
Petter fick ingen assist för den passningen heller (han spelade även fram till Fagerströms mål) då domarna inte verkade tycka att assistpoäng var värda att dela ut i den här matchen.
När IFK åkte på två utvisningar på kort tid fick Kungälv bra press på hemmalaget, och kunde till slut bokstavligen trycka in 4-2 efter en tilltrasslad situation där IFK inte fick bort bollen och Ted Skoglund till slut fick träff på bollen från nära håll.
Det blev lite nerv i matchen nu, Kungälv började satsa allt framåt och kom i soloåkning efter soloåkning men stoppades förr eller senare av IFK-försvaret. Bästa chansen kom på ett distansskott där David Erkenborn först gjorde en kanonräddning men där returen gick ut till Jakob Jenefeldt som fick helt öppet mål men lyckades träffa den enda IFK:aren som stod i vägen för nätrasslet.
IFK gjorde istället nästa mål när Marcus Bergwall, till synes av ren tjurighet efter den missade straffen, tog sig fram på egen hand ända in i straffområdet, där han blev nedriven och straffen var odiskutabel. Den här gången fick Viktor Weiselius skjuta, och han gjorde det så bra man kan göra det - målvakten åt ett håll, bollen åt det andra.
Det blev dödsstöten för matchen, för även om Kungälv reducerade efter ännu en tilltrasslad situation där bollen studsade på flera spelare innan den nådde Ted Skoglund som kunde lägga in den enkelt i mål.
Kungälv försökte komma ikapp men saknade fantasi och förlitade sig allt för ofta på individuella prestationer, och IFK var närmast mål i slutskedet när Alexander Mayborn tog sig fram, sköt från distans och Mikael Olsson var först på returen men bara träffade målvakten.
Årets tredje hemmaseger var ett faktum!
- -
Många spelare ska ha beröm, men Mikael Olsson och Richard Wallin Kamperin stack ut lite extra med riktigt bra insatser i varsin del av isen.
Kul även att se en krigare som Joachim Berglundh tillbaka i nästan gammalt gott slag. Han var ett irritationsmoment för motståndarna hela tiden och kämpade och slet i defensiven.
David Erkenborn gjorde återigen en stabil insats i målet och han har haft en grym utveckling den här säsongen. Från lite osäker till hur stabil och lugn som helst. Det är alltid kul när en spelare som mestadels fått sitta på bänken i flera år knyter näven och kämpar till sig en plats, istället för som andra spelare IFK haft de senaste åren, som velat lämna klubben så fort de inte var garanterade en plats i startelvan.
- - -
Vill även ge beröm till tränarna som får IFK att hela tiden spela väldigt bra, positiv och inspirerad bandy. Med tanke på hur resultaten gått emot IFK hela säsongen så hade det varit lätt hänt att spelarna börjar hänga med huvudena och att spelet blir lidande av det.
Men IFK har hållit humöret uppe, man har självförtroendet kvar och tror på sitt spel och det man gör trots uteblivna resultat - och det kan bara bero på att man har en tränartrojka som klarar av att peppa spelarna inför varje match och får dem att tro på det de gör.
Det förtjänar de beröm för. Det var väl delvis där som det brast på ledarsidan förra säsongen.
- - -
Johan Koch fick en smäll under matchen och linkade av och det såg inte alls bra ut. Men Koch visade fajterhjärta och kom tillbaka i matchen, om än med inte helt problemfri skridskoåkning vad det verkade. Det visar i alla fall att det inte var något allvarligt som tur var, för Koch har varit riktigt bra som defensiv mittfältare och IFK har inte råd med fler skador just nu.
- - -
Kul att Kungälv kom med så många supportrar till arenan. Det livade verkligen upp och skapade stämning, i alla fall innan match. När matchen väl var igång hördes inte mycket från Kungälvsklacken utan då var det Älgarna som stod för sången.
- - -
Nu har IFK bara två poäng upp till kvalplats och tre poäng upp till ingenmansland. Jakten kan börja.
torsdag 30 december 2010
söndag 26 december 2010
Annandagstankar från Slättbergshallen och Tjustkulle
Annandagen, denna klassiska bandydag, gick i både dur och moll för vänersborgsbandyn. IFK Vänersborg förlorade en tät och jämn match med uddamålet borta på mardrömsarenan Tjustkulle - under de år jag följt IFK kan jag inte minnas mer än två segrar för IFK på den arenan - efter att Vetlanda vänt matchen med två hörnmål och IFK missat två straffar.
Surt sa räven, och tabelläget är dystert för tillfället. Men som den obotlige optimist jag är så konstaterar jag att det är 26 poäng kvar att spela om och att saker och ting allting jämnar ut sig i slutändan, så de marginaler och uddamålsförluster som IFK haft emot sig under första halvan av säsongen kommer vändas till medflyt och uddamålssegrar under andra halvan av säsongen.
IFK har ju varit med i princip alla matcher, men inte lyckats slå spiken i kistan när man haft ledningen och sen fallit igenom och förlorat knappt. Man spelar som ett lag som hör hemma högre upp i tabellen - i ungefär 90% av speltiden. Sen sjunker man i fokus och kvalitet de resterande tio procenten och tappar poängen på det. Den dåliga ovanan måste bort, då ligger poängen nära till hands i de flesta matcher.
- - -
Själv hade jag ingen möjlighet att åka ner till Vetlanda så jag fick nöja mig med allsvenskt annandagsderby mellan Gripen och Blåsut. Det var rätt trevligt, Blåsuts något improviserade klack hördes mycket medan Gripens Yellow Front och Trollhättan Ultras (som för övrigt klottrat det namnet på grannens husvägg, så om polisen vill gripa någon för skadegörelse så är det bara att plocka upp klottrarna på nästa Gripen-match) hördes ibland men inte mycket.
Spelmässigt märks det att Gripen har med individuell kvalitet än Blåsut, men Blåsut spelade smart och krympte ytorna för Gripen som tvingades ut på kanterna eller fick ta till långskott. Man kontrade även vasst och hade planens bästa spelare i Ilja Grachev och Alexei Kurochkin. Framförallt visade Blåsut upp ett kreativt och effektivt passningsspel som Gripen inte kunde matcha.
Tilläggas ska väl att Gripens målvakt Smerkerud inte kan sova särskilt gott efter sin insats...
- - -
Valeri Grachev, detta spelgeni, gör inte många knop offensivt längre utan tar det rätt lugnt och fokuserar på att styra defensiven från sin mittfältsposition - men det är alltid lika kul att se när "Valle" tar tag i bollen, drar ner tempot och kroppsfintar några motståndare nästan stillastående och sedan sätter fart på spelet igen med en lika enkel som genial passning.
Det var det som gjorde honom till världens bästa mittfältare på den tiden han var i IFK, och man minns med ett leende hur han då precis som nu fullständigt kontrollerade tempot i spelet och styrde det som han ville.
Man kan jämföra med Daniel Svedberg, som är en grym passningsspelare men inte alls har samma förmåga att styra tempot i matcherna eller tänka två-tre steg i förväg istället för att hela tiden slå avgörande passningar.
- - -
Blåsut vann i alla fall rättvist. Ingen vid sina sinnens fulla bruk (så jag förväntar mig många trollhättebor som kommer protestera) kan hävda något annat.
Gripensfansen försökte efter matchen lite lamt skylla på domarna men det håller liksom inte i en match där domarna knappt tog en enda utvisning för Gripen men plockade ut Blåsutspelarna för piss och inget.
- - -
Gripen som förening är också rätt lustig. Man envisas med att ha en gästbok på sin hemsida, men så fort det framförs kritik mot laget, tränare eller spelare (befogad sådan också) så stängs gästboken för kommentarer illa kvickt, för där får ingen kritik förekomma.
Vad är poängen då med att ha en gästbok, om den bara får användas för rövslickeri? En gästbok där man inte kan ha högt i tak i både positiv och negativ kritik är helt poänglös. Gripen kan lika gärna ta bort den helt istället för att hålla på och larva sig med att stänga den så fort det riktas kritik mot föreningen.
Gripen är klubben för inbördes beundran, klubben vars anhängare gärna påpekar brister och fel hos andra klubbar och andra fans men där ingenting får störa bilden av Gripen som en harmonisk och felfri förening som aldrig gjort fel och som aldrig drabbats av någon form av turbulens - och skulle såna stämningar uppstå i supporterleden så gör man bäst i att tysta ner det kvickt.
Patetiskt och ryggradslöst.
- - -
Nu är det en bandyfri dag idag, sen blir det J18-match mot Sunvära på tisdag samt A-lagsmatch borta mot Edsbyn samma dag. Därefter spelar J20 hemma mot Kungälv på onsdag innan A-laget tar sig an samma lag på torsdag.
Härligt.
- - -
Hur tänkte seriemakarna när man gjorde IFK:s spelschema egentligen? Varför slängde man in en hemmamatch mellan två bortamatcher mot Edsbyn och Bollnäs? Varför kunde inte IFK fått den behandlingen som alla andra klubbar får, att man försöker undvika onödiga resor genom att köra dubbla bortamatcher mot närliggande bortalag?
Nu måste IFK åka upp till Edsbyn på tisdag, sen ner till Vänersborg för match på torsdag och sen upp till Bollnäs ett par dagar senare. En helt onödig resa på 100 mil i buss.
Idioti.
Surt sa räven, och tabelläget är dystert för tillfället. Men som den obotlige optimist jag är så konstaterar jag att det är 26 poäng kvar att spela om och att saker och ting allting jämnar ut sig i slutändan, så de marginaler och uddamålsförluster som IFK haft emot sig under första halvan av säsongen kommer vändas till medflyt och uddamålssegrar under andra halvan av säsongen.
IFK har ju varit med i princip alla matcher, men inte lyckats slå spiken i kistan när man haft ledningen och sen fallit igenom och förlorat knappt. Man spelar som ett lag som hör hemma högre upp i tabellen - i ungefär 90% av speltiden. Sen sjunker man i fokus och kvalitet de resterande tio procenten och tappar poängen på det. Den dåliga ovanan måste bort, då ligger poängen nära till hands i de flesta matcher.
- - -
Själv hade jag ingen möjlighet att åka ner till Vetlanda så jag fick nöja mig med allsvenskt annandagsderby mellan Gripen och Blåsut. Det var rätt trevligt, Blåsuts något improviserade klack hördes mycket medan Gripens Yellow Front och Trollhättan Ultras (som för övrigt klottrat det namnet på grannens husvägg, så om polisen vill gripa någon för skadegörelse så är det bara att plocka upp klottrarna på nästa Gripen-match) hördes ibland men inte mycket.
Spelmässigt märks det att Gripen har med individuell kvalitet än Blåsut, men Blåsut spelade smart och krympte ytorna för Gripen som tvingades ut på kanterna eller fick ta till långskott. Man kontrade även vasst och hade planens bästa spelare i Ilja Grachev och Alexei Kurochkin. Framförallt visade Blåsut upp ett kreativt och effektivt passningsspel som Gripen inte kunde matcha.
Tilläggas ska väl att Gripens målvakt Smerkerud inte kan sova särskilt gott efter sin insats...
- - -
Valeri Grachev, detta spelgeni, gör inte många knop offensivt längre utan tar det rätt lugnt och fokuserar på att styra defensiven från sin mittfältsposition - men det är alltid lika kul att se när "Valle" tar tag i bollen, drar ner tempot och kroppsfintar några motståndare nästan stillastående och sedan sätter fart på spelet igen med en lika enkel som genial passning.
Det var det som gjorde honom till världens bästa mittfältare på den tiden han var i IFK, och man minns med ett leende hur han då precis som nu fullständigt kontrollerade tempot i spelet och styrde det som han ville.
Man kan jämföra med Daniel Svedberg, som är en grym passningsspelare men inte alls har samma förmåga att styra tempot i matcherna eller tänka två-tre steg i förväg istället för att hela tiden slå avgörande passningar.
- - -
Blåsut vann i alla fall rättvist. Ingen vid sina sinnens fulla bruk (så jag förväntar mig många trollhättebor som kommer protestera) kan hävda något annat.
Gripensfansen försökte efter matchen lite lamt skylla på domarna men det håller liksom inte i en match där domarna knappt tog en enda utvisning för Gripen men plockade ut Blåsutspelarna för piss och inget.
- - -
Gripen som förening är också rätt lustig. Man envisas med att ha en gästbok på sin hemsida, men så fort det framförs kritik mot laget, tränare eller spelare (befogad sådan också) så stängs gästboken för kommentarer illa kvickt, för där får ingen kritik förekomma.
Vad är poängen då med att ha en gästbok, om den bara får användas för rövslickeri? En gästbok där man inte kan ha högt i tak i både positiv och negativ kritik är helt poänglös. Gripen kan lika gärna ta bort den helt istället för att hålla på och larva sig med att stänga den så fort det riktas kritik mot föreningen.
Gripen är klubben för inbördes beundran, klubben vars anhängare gärna påpekar brister och fel hos andra klubbar och andra fans men där ingenting får störa bilden av Gripen som en harmonisk och felfri förening som aldrig gjort fel och som aldrig drabbats av någon form av turbulens - och skulle såna stämningar uppstå i supporterleden så gör man bäst i att tysta ner det kvickt.
Patetiskt och ryggradslöst.
- - -
Nu är det en bandyfri dag idag, sen blir det J18-match mot Sunvära på tisdag samt A-lagsmatch borta mot Edsbyn samma dag. Därefter spelar J20 hemma mot Kungälv på onsdag innan A-laget tar sig an samma lag på torsdag.
Härligt.
- - -
Hur tänkte seriemakarna när man gjorde IFK:s spelschema egentligen? Varför slängde man in en hemmamatch mellan två bortamatcher mot Edsbyn och Bollnäs? Varför kunde inte IFK fått den behandlingen som alla andra klubbar får, att man försöker undvika onödiga resor genom att köra dubbla bortamatcher mot närliggande bortalag?
Nu måste IFK åka upp till Edsbyn på tisdag, sen ner till Vänersborg för match på torsdag och sen upp till Bollnäs ett par dagar senare. En helt onödig resa på 100 mil i buss.
Idioti.
tisdag 21 december 2010
Därför
Anledningen till att den här bloggen handlar mycket om juniorbandy just nu är för att jag tycker det är intressant och värt att uppmärksamma IFK:s duktiga ungdomslag.
Jag har givetvis fortfarande ett stort intresse för A-laget och elitserien men jag är inte intresserad av att skriva om det eller något liknande annat än vid vissa enstaka tillfällen.
Har gjort det så länge att jag hellre vill gå en säsong och bara vara passiv åskådare och låta andra skriva om och spekulera kring A-laget och elitserien.
Så vet ni - särskilt ni Villafans som tror att jag inte skriver om A-laget för att det inte går så bra just nu. Det gick inget vidare ifjol heller men då skrev jag ändå, bara för att motbevisa er tes.
Jag har givetvis fortfarande ett stort intresse för A-laget och elitserien men jag är inte intresserad av att skriva om det eller något liknande annat än vid vissa enstaka tillfällen.
Har gjort det så länge att jag hellre vill gå en säsong och bara vara passiv åskådare och låta andra skriva om och spekulera kring A-laget och elitserien.
Så vet ni - särskilt ni Villafans som tror att jag inte skriver om A-laget för att det inte går så bra just nu. Det gick inget vidare ifjol heller men då skrev jag ändå, bara för att motbevisa er tes.
Tre IFK:are till P17-VM
IFK Vänersborg fick med alla tre spelare som var kallade till uttagningslägret i den 16-mannatrupp som ska åka iväg till P17-VM som avgörs i Finland i början av 2011. De tre spelarna är:
* Victor Carlsson, skridskoskicklig försvarare med bra skott och spelsinne. Ny i landslagssammanhang.
* Victor Uhlin, teknisk ytterhalv med bra skridskoåkning och mogen spelstil. Har tidigare representerat P15-landslaget.
* Adam Blomster, en liten, kvick och teknisk mittfältare född 1995 och därmed ett år yngre än de flesta andra i laget. Var uttagen till P15-VM i fjol men blev skadad strax innan och missade turneringen.
Kul för killarna att få representera Sverige i ett VM och kul för IFK som återigen visar att man blivit en framträdande klubb på ungdomssidan.
Hoppas ni tar er tid nu i mellandagarna att se IFK:s duktiga ungdomar spela - båda J18, J20 och A-laget har hemmamatcher dagarna innan nyår mot Sunvära, Kungälv och Kungälv.
* Victor Carlsson, skridskoskicklig försvarare med bra skott och spelsinne. Ny i landslagssammanhang.
* Victor Uhlin, teknisk ytterhalv med bra skridskoåkning och mogen spelstil. Har tidigare representerat P15-landslaget.
* Adam Blomster, en liten, kvick och teknisk mittfältare född 1995 och därmed ett år yngre än de flesta andra i laget. Var uttagen till P15-VM i fjol men blev skadad strax innan och missade turneringen.
Kul för killarna att få representera Sverige i ett VM och kul för IFK som återigen visar att man blivit en framträdande klubb på ungdomssidan.
Hoppas ni tar er tid nu i mellandagarna att se IFK:s duktiga ungdomar spela - båda J18, J20 och A-laget har hemmamatcher dagarna innan nyår mot Sunvära, Kungälv och Kungälv.
söndag 19 december 2010
Ljus i mörkret
Just nu, när det går lite tungt för A-laget, så är det skönt att man kan glädja sig åt IFK Vänersborgs alla duktiga juniorlag som visar att hur tungt det än är idag så finns det en mängd med talang att ösa ur i framtiden.
Idag, samtidigt som A-laget spelade mot Bollnäs, så var J20-laget igång nere på Skarpe Nord och krossade kex. Efter 40 mållösa minuter gjorde IFK 0-1 genom Tobias Johansson. Tjugo spelade minuter senare stod det 0-10 till IFK.
Matchen slutade så småningom 1-13 till Vänersborg som hänger på i toppen. Noterbart är att IFK ställde upp med ett lag som nästan uteslutande innehöll spelare som var två, tre eller fyra år yngre än sina motståndare.
Trots det körde man alltså över sina motståndare. Bästa målskytt var liberon Tobias Johansson som dunkade in fem mål och nu är uppe i sju mål på fyra matcher - inte illa för en försvarare. Nils Berner och Robin Karlsson gjorde två mål och tre assist vardera och Berner gick därmed upp i poängligatopp i serien även om Elitrapport.se strulat till sin statistik för tillfället och trollat bort två matcher och fem poäng för Berner.
- - -
Med i matchen var också 17-årige Didrik Land, och för er som inte vet det så är Land en norsk talang hämtad från Stabaek och som representerade Norge i förra säsongen P17-NM i Rättvik.
Land har mestadels spelat i J18-laget och har där gjort bra ifrån sig med sju mål på de inledande sex matcherna. Kul med lite norrmän i IFK, närheten till Norge borde göra att det går att skaffa sig ett ännu bredare utbyte på framförallt ungdomssidan med norska klubbar, vilket borde gynna båda parter och framförallt norsk bandy vars ungdomar får träna, spela oh utvecklas på högre nivå än i Norge.
Idag, samtidigt som A-laget spelade mot Bollnäs, så var J20-laget igång nere på Skarpe Nord och krossade kex. Efter 40 mållösa minuter gjorde IFK 0-1 genom Tobias Johansson. Tjugo spelade minuter senare stod det 0-10 till IFK.
Matchen slutade så småningom 1-13 till Vänersborg som hänger på i toppen. Noterbart är att IFK ställde upp med ett lag som nästan uteslutande innehöll spelare som var två, tre eller fyra år yngre än sina motståndare.
Trots det körde man alltså över sina motståndare. Bästa målskytt var liberon Tobias Johansson som dunkade in fem mål och nu är uppe i sju mål på fyra matcher - inte illa för en försvarare. Nils Berner och Robin Karlsson gjorde två mål och tre assist vardera och Berner gick därmed upp i poängligatopp i serien även om Elitrapport.se strulat till sin statistik för tillfället och trollat bort två matcher och fem poäng för Berner.
- - -
Med i matchen var också 17-årige Didrik Land, och för er som inte vet det så är Land en norsk talang hämtad från Stabaek och som representerade Norge i förra säsongen P17-NM i Rättvik.
Land har mestadels spelat i J18-laget och har där gjort bra ifrån sig med sju mål på de inledande sex matcherna. Kul med lite norrmän i IFK, närheten till Norge borde göra att det går att skaffa sig ett ännu bredare utbyte på framförallt ungdomssidan med norska klubbar, vilket borde gynna båda parter och framförallt norsk bandy vars ungdomar får träna, spela oh utvecklas på högre nivå än i Norge.
onsdag 15 december 2010
Vilken match!
Matchen mot Boltic kan bara klassas som en riktig jävla urladdning. Visst, motståndet var svagt men det var också ett IFK som spelade med grym kreativitet, koncentration och intensitet i offensiven som gjorde att Boltic såg ut som ett pojklag.
Passningarna kom i rätt läge på spelare som var på väg åt rätt håll, i fart, och avsluten satt allt som oftast i mål. Enda plumparna i första halvlek var egentligen Fagerströms frilägesmiss - som dock kompenserades av mål på den efterföljande hörnan istället - och två lägen där Boltic slog undan bollen på mållinjen. Utöver det satt i princip allt.
Till och med det så ineffektiva hörnskyttet fungerade - först sköt Johan Koch (!) in en hörna innan Marcus Bergwall tog emot, siktade och dunkade upp bollen i nättaket några hörnor senare. Innan första halvlek var slut hade även Alexander Mayborn gjort mål på en hörnvariant och Viktor Weiselius dunkat upp en högerhörna i nättaket och fastställt slutresultatet 10-1.
Utöver hörnmålen bjöds det även på vackra spelmål där bollen släpptes vackert i djupled av respektive Weiselius, "Buddha" och Koch till Fagerström, Lundqvists och Mayborns mål.
I andra halvlek avtog offensiven lite för IFK:s del och man fuskade även en del i försvarsarbetet vilket gav halvlekssiffrorna 3-2 till slut. Man kan dock förstå det, efter ledning med 10-1 i paus är det väl lätt att känna sig lite för säker och bekväm.
- - -
Publiksiffran 1115 var inte alls dålig, faktiskt. Med tanke på att det var bottenmöte så var det en bra publiksiffra och det visar att det finns ett ganska starkt bandyintresse i Vänersborg till skillnad från ställen som Kungälv och Vetlanda där inte ens lagens framgångar i vinter lockar folk till hemmamatcherna. Vore kul om IFK fick till en riktig kanonsäsong nåt år, att se hur högt siffrorna skulle nå då.
- - -
IFK har Sveriges bästa juniorer. Så enkelt är det. Edsbyn i all ära, men Lundqvist och Fagerström har bärande roller i laget och levererar på ett sätt som bara Simon Jansson i Edsbyn och Joakim Andersson i Vetlanda kan matcha.
Jansson har elva poäng och är etta i juniorernas poängliga, Lundqvist har tio poäng och är tvåa. Andersson är trea med nio poäng och Fagerström har även han nio poäng, men officiellt bara åtta poäng då sekretariatet på något sätt klantade bort en klockren assist från Haparanda-matchen.
Lundqvist satte fyra bollar mot Boltic och blev bäste målskytt, meda Fagerström åkte åttor kring Boltic-spelarna och enda anledningen till att han inte gjorde minst ett hattrick var för att Boltic tilläts att haka och slå på honom varje gång han rundade dem, utan att han fick mer än frislag med sig.
Skulle påstå att det bara är Simon Jansson i elitserien som kan mäta sig med IFK-juniorerna just nu. Tycker det är dags att de får den uppmärksamhet de förtjänar. Ingen av dem nämns någonsin i samband med omröstningar om framtida stjärnor eller nomineras till juniorpriser. Deras framfart i vinter där de klart överglänser i princip alla andra i samma ålder är en smäll på fingrarna på de som ständigt förbiser dem för att de spelar i IFK Vänersborg istället för Edsbyn eller SAIK.
söndag 12 december 2010
Duktiga spelare i helgen
I helgen har samtliga IFK:s elitlag spelat - det vill säga A-lag, J20-lag och J18-lag.
A-laget överlåter vi till andra att kommentera den här gången, själv orkar jag inte skriva något annat än att det känns jävligt tråkigt att det inte går att spela riktigt bandy på Skarpe Nord pga den dåliga isen som alltid är där, och att IFK därmed inte fick chansen att spela sig till poäng av vare sig isen (som gjorde allt passningsspel eller försök till dribblingar meningslösa) eller domarna som tvingade IFK att spela med tre man mindre på isen i nästan tjugo minuter i slutet av matchen pga ett antal oerhört tveksamma domslut.
Det blir så mycket surare att förlora när man inte får möjlighet att spela om det på ett vettigt sätt utan slump och domare blir avgörande.
- - -
I P18-laget som vann med 20-3 mot Gripen så var Nils Berner en utmärkande spelare med sina tio mål och två assist. Även liberon Tobias Johansson gjorde en stormatch med fyra mål och två assist - den killen har ruggigt löd i klubban och dessutom grym känsla i sina lyftningar.
Plus även till vänsterhalven Viktor Uhlin som verkligen ser lovande ut efter ett lite tyngre fjolår. Han tar initiativ och ansvar i speluppbyggnaden och har en skönt mjuk stil i både åkning och bollbehandling. Skulle behöva lära sig avväga när han ska spela framåt och när han ska vända hem dock - det blir lite för ofta vända hem när det finns bra alternativ att passa bollen till längre fram.
Men helt klart en riktigt bra spelare i vardande, vilket han också visade i J20-matchen dagen efter.
I Gripen var Markus Eriksson bäste spelare i ett ganska blekt lag. I tvillingarna Eriksson har Gripen i alla fall två bra framtidsnamn.
- - -
Apropå J20-matchen så fick IFK kämpa hårt mot Motala och fick med sig 5-5, trots att man tog ledningen på övertid. Man fick dock se Motala kvittera nästan direkt på avslag.
IFK gjorde ingen stormatch medan Motala var täta defensivt. Avsaknaden av Robin Lundqvist och Christoffer Fagerström, som båda vilade, syntes i offensiven och hade antagligen varit tungan på vågen i den här matchen.
Bra var dock som nämndes ovan Viktor Uhlin, samt Alexander Zitouni och framförallt liberon Eric Grönroos, som går från klarhet till klarhet på den positionen. Där har Gripen, som han tillhör, ett framtidslöfte. Om man nu inte envisas med att använda honom som mittfältare.
I Motala stack mittfältarna Johan Riddarström och Daniel Strömwall ut tillsammans med anfallaren Jonas Tell.
A-laget överlåter vi till andra att kommentera den här gången, själv orkar jag inte skriva något annat än att det känns jävligt tråkigt att det inte går att spela riktigt bandy på Skarpe Nord pga den dåliga isen som alltid är där, och att IFK därmed inte fick chansen att spela sig till poäng av vare sig isen (som gjorde allt passningsspel eller försök till dribblingar meningslösa) eller domarna som tvingade IFK att spela med tre man mindre på isen i nästan tjugo minuter i slutet av matchen pga ett antal oerhört tveksamma domslut.
Det blir så mycket surare att förlora när man inte får möjlighet att spela om det på ett vettigt sätt utan slump och domare blir avgörande.
- - -
I P18-laget som vann med 20-3 mot Gripen så var Nils Berner en utmärkande spelare med sina tio mål och två assist. Även liberon Tobias Johansson gjorde en stormatch med fyra mål och två assist - den killen har ruggigt löd i klubban och dessutom grym känsla i sina lyftningar.
Plus även till vänsterhalven Viktor Uhlin som verkligen ser lovande ut efter ett lite tyngre fjolår. Han tar initiativ och ansvar i speluppbyggnaden och har en skönt mjuk stil i både åkning och bollbehandling. Skulle behöva lära sig avväga när han ska spela framåt och när han ska vända hem dock - det blir lite för ofta vända hem när det finns bra alternativ att passa bollen till längre fram.
Men helt klart en riktigt bra spelare i vardande, vilket han också visade i J20-matchen dagen efter.
I Gripen var Markus Eriksson bäste spelare i ett ganska blekt lag. I tvillingarna Eriksson har Gripen i alla fall två bra framtidsnamn.
- - -
Apropå J20-matchen så fick IFK kämpa hårt mot Motala och fick med sig 5-5, trots att man tog ledningen på övertid. Man fick dock se Motala kvittera nästan direkt på avslag.
IFK gjorde ingen stormatch medan Motala var täta defensivt. Avsaknaden av Robin Lundqvist och Christoffer Fagerström, som båda vilade, syntes i offensiven och hade antagligen varit tungan på vågen i den här matchen.
Bra var dock som nämndes ovan Viktor Uhlin, samt Alexander Zitouni och framförallt liberon Eric Grönroos, som går från klarhet till klarhet på den positionen. Där har Gripen, som han tillhör, ett framtidslöfte. Om man nu inte envisas med att använda honom som mittfältare.
I Motala stack mittfältarna Johan Riddarström och Daniel Strömwall ut tillsammans med anfallaren Jonas Tell.
fredag 26 november 2010
Varför IFK har det tungt just nu
IFK Vänersborg har startat serien med bara en poäng hittills. Det är inte mycket, om man säger så. Men jag hade ändå på känn att det skulle kunna vara så i år.
IFK har helt enkelt fått det klart tuffaste spelprogrammet av alla lag i inledning. När IFK Vänersborg åker ner till Skarpe Nord och Kungälv för bortamatch om ett par omgångar, så kommer man på de nio matcher man spelat ha mött sju av de lag som kommer gå till slutspel i år; Hammarby, Sandviken, Västerås, Villa, Broberg, Edsbyn och Sirius. Det är bara Bollnäs som fattas.
Utöver det har man mött Haparanda i premiären - ett lag man hade svårt mot ifjol och därför visade alltför stor respekt i och med att det var premiärmatch och man inte visste var Haparanda stod riktigt - samt stgarka nykomlingen Tillberga, på bortaplan, i deras premiär.
Det förstår vem som helst att det är ett grymt svårt spelschema att inleda säsongen med. De flesta lag har scheman där man kanske möter två starka lag i rad, därefter får en lite lättare motståndare, och så vidare. IFK har fått alla de bästa lagen i följd, och det sätter sig givetvis på självförtroendet.
Men IFK har ändå spelat bra och inte vikit ner sig trots att man inte fått utdelning i poängprotokollet. Man har spelat minst lika bra som alla topplagen man mött under matcherna, men inte fått utdelning i offensiven och så småningom fallit på att motståndarna fått in ett par bollar och hållit undan.
Att IFK ändå kör på, spelar sitt spel och gör det bra kommer ge utdelning så småningom. Det gäller bara att inte låta den tuffa inledningen på säsongen sätta sig i skallen.
Sen måste IFK givetvis ta ansvar för sin egen ineffektivitet. Den måste bort och ersättas med effektivitet. IFK spelar kanonbra fram till straffområdet, fyndigt och med bra rörlighet och fart på bollen - men så länge man missar öppna lägen spelar det ingen roll.
Visserligen har IFK haft en hel del oflyt också, de matcher jag sett i år måste ha slagit någon form av världsrekord i antal skott som räddats av försvarare på mållinjen, men det är ändå upp till IFK-spelarna att fokusera i avslutslägena och sätta dit bollarna. När IFK lyckas med det kan man slå alla lag.
IFK har helt enkelt fått det klart tuffaste spelprogrammet av alla lag i inledning. När IFK Vänersborg åker ner till Skarpe Nord och Kungälv för bortamatch om ett par omgångar, så kommer man på de nio matcher man spelat ha mött sju av de lag som kommer gå till slutspel i år; Hammarby, Sandviken, Västerås, Villa, Broberg, Edsbyn och Sirius. Det är bara Bollnäs som fattas.
Utöver det har man mött Haparanda i premiären - ett lag man hade svårt mot ifjol och därför visade alltför stor respekt i och med att det var premiärmatch och man inte visste var Haparanda stod riktigt - samt stgarka nykomlingen Tillberga, på bortaplan, i deras premiär.
Det förstår vem som helst att det är ett grymt svårt spelschema att inleda säsongen med. De flesta lag har scheman där man kanske möter två starka lag i rad, därefter får en lite lättare motståndare, och så vidare. IFK har fått alla de bästa lagen i följd, och det sätter sig givetvis på självförtroendet.
Men IFK har ändå spelat bra och inte vikit ner sig trots att man inte fått utdelning i poängprotokollet. Man har spelat minst lika bra som alla topplagen man mött under matcherna, men inte fått utdelning i offensiven och så småningom fallit på att motståndarna fått in ett par bollar och hållit undan.
Att IFK ändå kör på, spelar sitt spel och gör det bra kommer ge utdelning så småningom. Det gäller bara att inte låta den tuffa inledningen på säsongen sätta sig i skallen.
Sen måste IFK givetvis ta ansvar för sin egen ineffektivitet. Den måste bort och ersättas med effektivitet. IFK spelar kanonbra fram till straffområdet, fyndigt och med bra rörlighet och fart på bollen - men så länge man missar öppna lägen spelar det ingen roll.
Visserligen har IFK haft en hel del oflyt också, de matcher jag sett i år måste ha slagit någon form av världsrekord i antal skott som räddats av försvarare på mållinjen, men det är ändå upp till IFK-spelarna att fokusera i avslutslägena och sätta dit bollarna. När IFK lyckas med det kan man slå alla lag.
måndag 22 november 2010
Södra allsvenskan - varken Gripen eller Surte har vad som krävs
Södra allsvenskan har hållit på ett tag. Har följt den lite närmare i år för att jag tycker allsvenskans status ökat de senaste åren. Det är inte längre en enda lång ökenvandring mot elitserien, utan en serie med satsande lag och bra spelare.
Alla verkar överens om att Gais (och ja, det ska stavas med stort G och resten små bokstäver) kommer vinna serien - och jag håller med. Allt annat vore en sensation, särskilt som Ale/Surte som är närmaste utmanaren inte visat något som elitseriemässigt spel hittills.
Det har inte heller Gripen gjort, som också ses som en av utmanarna till Gais. Gripen har fått storstryk av Tranås, och tagit knappa segrar mot bottenlagen LAIK och Åtvidaberg. Det duger inte för att utmana Gais om seriesegern.
Gripen har bytt ut i princip hela laget till årets säsong, en strategi som inte håller i det långa loppet. Det funkar inte heller att - trots att Gripen hävdar motsatsen - satsa på kortsiktiga lösningar med gamlingar som slängs in i laget under säsongen.
Gripens största problem är att de inte har någon återväxt i laget eller föreningen. Det är oerhört viktigt idag då konkurrensen om alla spelare är stenhård.
Framtiden ser därför mörk ut för vår grannklubb. Det har varit en nedåtgående spiral i den klubben under flera år, med stor spelaromsättning och strul i truppen. Det är lite tråkigt, bandy var aldrig så kul som när båda lagen var som bäst under 2000-talet och möttes i heta derbyn.
Jämfört med exempelvis Motala så har Motala gjort en rejäl ungdomlig satsning, och vågat ta ett par år i allsvenskan för att bygga för framtiden på spelare födda så sent som 1994. Gripen har istället försökt värva sig till framgång, även om man försökt föryngra genom att värva unga spelare.
Motala kommer vara i elitserien före Gripen, den saken är säker.
Inget av lagen går dock dit i år. Det blir Gais som tar serien och Ale/Surte som tar kvalplatsen men förlorar.
Alla verkar överens om att Gais (och ja, det ska stavas med stort G och resten små bokstäver) kommer vinna serien - och jag håller med. Allt annat vore en sensation, särskilt som Ale/Surte som är närmaste utmanaren inte visat något som elitseriemässigt spel hittills.
Det har inte heller Gripen gjort, som också ses som en av utmanarna till Gais. Gripen har fått storstryk av Tranås, och tagit knappa segrar mot bottenlagen LAIK och Åtvidaberg. Det duger inte för att utmana Gais om seriesegern.
Gripen har bytt ut i princip hela laget till årets säsong, en strategi som inte håller i det långa loppet. Det funkar inte heller att - trots att Gripen hävdar motsatsen - satsa på kortsiktiga lösningar med gamlingar som slängs in i laget under säsongen.
Gripens största problem är att de inte har någon återväxt i laget eller föreningen. Det är oerhört viktigt idag då konkurrensen om alla spelare är stenhård.
Framtiden ser därför mörk ut för vår grannklubb. Det har varit en nedåtgående spiral i den klubben under flera år, med stor spelaromsättning och strul i truppen. Det är lite tråkigt, bandy var aldrig så kul som när båda lagen var som bäst under 2000-talet och möttes i heta derbyn.
Jämfört med exempelvis Motala så har Motala gjort en rejäl ungdomlig satsning, och vågat ta ett par år i allsvenskan för att bygga för framtiden på spelare födda så sent som 1994. Gripen har istället försökt värva sig till framgång, även om man försökt föryngra genom att värva unga spelare.
Motala kommer vara i elitserien före Gripen, den saken är säker.
Inget av lagen går dock dit i år. Det blir Gais som tar serien och Ale/Surte som tar kvalplatsen men förlorar.
Helgens bandy v.46
IFK VÄNERSBORG
IFK Vänersborg hade svårast möjliga motstånd på fredagskvällen när serieledande Hammarby kom på besök. IFK gjorde dock som man gjort hela säsongen - stod upp bra i första halvlek, spikade igen i defensiven och bara vid ett tillfälle kom Hammarby igenom men Richard Koch sköt över. Offensivt skapades inte så mycket men Misja Pasjkin hade ett jätteläge i straffområdet strax innan paus - dock fick han bollen för nära mål och Patrik Hedberg i Hammarby-målet hann ner och täcka avslutet.
I andra halvlek fortsatte IFK stå upp bra men i Hammarby finns en spelare vid namn Patrik Nilsson som kan göra mål ur ingenting. Efter en hörna som stoppades på mållinjen av en Hammarby-skridsko kastade Patrik Hedberg ut bollen snabbt till Nilsson som kom fri och satte 0-1. Minuten senare åkte samme Nilsson slalom och satte 0-2.
IFK hade svårt att skapa farliga chanser men hade ändå ett par lägen som var riktigt nära på hörna, ett stolpskott samt ett läge som Mikael Olsson skapade på egen hand men lyfte bollen i burgaveln. Patrik Nilsson fastställde sedan slutresultatet 0-3 när han smög upp bakom en IFK-spelare och bröt en passning och åkte sig fri.
På det stora hela en stark laginsats av IFK Vänersborg där defensiven fungerade riktigt bra matchen igenom men där återigen flytet i offensiven saknas. Man spelar bra bandy, man flyttar bollen och kommer fram till lägen men väl där så studsar bollarna inte IFK:s väg för tillfället.
Bästa IFK:are var David Erkenborn, Johan Koch och Mikael Olsson. Plus även till Petter Andersson som var företagsam på sin högerkant.
BLÅSUT BK
Nykomlingen Blåsut startade frejdigt mot topptippade Ale/Surte i södra allsvenskan. Blåsut var det klart bättre laget första 20-30 minuterna och hade både högre fart och mer fantasifullt anfallsspel än gästerna. Defensiven satt också bra inledningsvis och Surte kom ingenstans. Logiskt nog tog Blåsut också ledningen och kunde gjort ett par mål till innan man kroknade, tappade intensiviteten och släppte in Surte i matchen. I halvtid stod det 1-3 till gästerna.
En ledning som snabbt utökades till 1-6 i början av andra halvlek, men därefter reste sig Blåsut och gjorde en stark upphämtning till 4-6 och Surte var riktigt illa ute när deras spelare tappade humöret och tog många utvisningar och stundtals spelade ganska fult. Det gav Blåsut en straff med ca kvarten kvar av matchen, en straff som dock Ilja Grachev sköt rakt på målvakten. Istället gjorde förre IFK- och Blåsut-spelaren Johan Grahn 7-4 i slutet och stängde matchen.
Blåsut imponerade dock och hade man inte fått den där svackan i mitten av matchen och bjudit Surte på alldeles för lätta mål hade man vunnit den här matchen. Bäst i Blåsut var Patrik Karlsson och Ilja Grachev, som båda hade bra fart, passningar och drog igång det mesta av Blåsuts anfallsspel.
IFK J20
IFK Vänersborgs J20-lag mötte i helgen Villa Lidköping hemma i Arena Vänersborg. Det blev en enkel match för vänersborgarna, som vann med 10-3. IFK:arna var snabbare, starkare och bättre organiserade i defensiven och hade offensiva matchvinnare som Villa saknade. Framförallt var det Christoffer Fagerström som med sin styrka och skridskoåkning gjorde mål lite när han hade lust - totalt fyra i matchen - och måltjuven Nils Berner som utmärkte sig.
Även Sebastian Loheden och Gripen-lånen, liberon Eric Grönroos och anfallaren Robin Karlsson, gjorde starka insatser. Kul att se att återväxten i IFK är så stark som den är, imponerades framförallt av den utveckling som Loheden och Berner visat upp sedan ifjol - Loheden har alltid haft farten och tekniken men spelar mycket mer klokt och moget i år, medan Berner alltid haft klokheten målsinnet men blivit starkare och snabbare i år.
I IFK:s lag återfanns även Adam Blomsther, född 1995, som också är ett stort, stort framtidslöfte. Mycket bra skridskoåkning, teknik och spelsinne redan nu. Kan bli hur bra som helst om han fortsätter jobba hårt och satsa på bandyn.
IFK J18
IFK Vänersborgs J18-lag kunde slå ett defensivt Kungälv borta på svårspelade Skarpe Nord. Långa lyft blev modellen för IFK som på så sätt luckrade upp Kungälvs defensiv och till slut vann med 8-4. Rasmus Josefsson, kanonskytten Adam Löf och Nils Berner blev tvåmålsskyttar, medan bäste poängplockare i IFK var hårdskjutande försvararen Tobias Johansson som låg bakom två mål med sina precisa lyror och slog in en hörna själv.
IFK leder nu serien tack vare sin utmärkta målskillnad.
IFK Vänersborg hade svårast möjliga motstånd på fredagskvällen när serieledande Hammarby kom på besök. IFK gjorde dock som man gjort hela säsongen - stod upp bra i första halvlek, spikade igen i defensiven och bara vid ett tillfälle kom Hammarby igenom men Richard Koch sköt över. Offensivt skapades inte så mycket men Misja Pasjkin hade ett jätteläge i straffområdet strax innan paus - dock fick han bollen för nära mål och Patrik Hedberg i Hammarby-målet hann ner och täcka avslutet.
I andra halvlek fortsatte IFK stå upp bra men i Hammarby finns en spelare vid namn Patrik Nilsson som kan göra mål ur ingenting. Efter en hörna som stoppades på mållinjen av en Hammarby-skridsko kastade Patrik Hedberg ut bollen snabbt till Nilsson som kom fri och satte 0-1. Minuten senare åkte samme Nilsson slalom och satte 0-2.
IFK hade svårt att skapa farliga chanser men hade ändå ett par lägen som var riktigt nära på hörna, ett stolpskott samt ett läge som Mikael Olsson skapade på egen hand men lyfte bollen i burgaveln. Patrik Nilsson fastställde sedan slutresultatet 0-3 när han smög upp bakom en IFK-spelare och bröt en passning och åkte sig fri.
På det stora hela en stark laginsats av IFK Vänersborg där defensiven fungerade riktigt bra matchen igenom men där återigen flytet i offensiven saknas. Man spelar bra bandy, man flyttar bollen och kommer fram till lägen men väl där så studsar bollarna inte IFK:s väg för tillfället.
Bästa IFK:are var David Erkenborn, Johan Koch och Mikael Olsson. Plus även till Petter Andersson som var företagsam på sin högerkant.
BLÅSUT BK
Nykomlingen Blåsut startade frejdigt mot topptippade Ale/Surte i södra allsvenskan. Blåsut var det klart bättre laget första 20-30 minuterna och hade både högre fart och mer fantasifullt anfallsspel än gästerna. Defensiven satt också bra inledningsvis och Surte kom ingenstans. Logiskt nog tog Blåsut också ledningen och kunde gjort ett par mål till innan man kroknade, tappade intensiviteten och släppte in Surte i matchen. I halvtid stod det 1-3 till gästerna.
En ledning som snabbt utökades till 1-6 i början av andra halvlek, men därefter reste sig Blåsut och gjorde en stark upphämtning till 4-6 och Surte var riktigt illa ute när deras spelare tappade humöret och tog många utvisningar och stundtals spelade ganska fult. Det gav Blåsut en straff med ca kvarten kvar av matchen, en straff som dock Ilja Grachev sköt rakt på målvakten. Istället gjorde förre IFK- och Blåsut-spelaren Johan Grahn 7-4 i slutet och stängde matchen.
Blåsut imponerade dock och hade man inte fått den där svackan i mitten av matchen och bjudit Surte på alldeles för lätta mål hade man vunnit den här matchen. Bäst i Blåsut var Patrik Karlsson och Ilja Grachev, som båda hade bra fart, passningar och drog igång det mesta av Blåsuts anfallsspel.
IFK J20
IFK Vänersborgs J20-lag mötte i helgen Villa Lidköping hemma i Arena Vänersborg. Det blev en enkel match för vänersborgarna, som vann med 10-3. IFK:arna var snabbare, starkare och bättre organiserade i defensiven och hade offensiva matchvinnare som Villa saknade. Framförallt var det Christoffer Fagerström som med sin styrka och skridskoåkning gjorde mål lite när han hade lust - totalt fyra i matchen - och måltjuven Nils Berner som utmärkte sig.
Även Sebastian Loheden och Gripen-lånen, liberon Eric Grönroos och anfallaren Robin Karlsson, gjorde starka insatser. Kul att se att återväxten i IFK är så stark som den är, imponerades framförallt av den utveckling som Loheden och Berner visat upp sedan ifjol - Loheden har alltid haft farten och tekniken men spelar mycket mer klokt och moget i år, medan Berner alltid haft klokheten målsinnet men blivit starkare och snabbare i år.
I IFK:s lag återfanns även Adam Blomsther, född 1995, som också är ett stort, stort framtidslöfte. Mycket bra skridskoåkning, teknik och spelsinne redan nu. Kan bli hur bra som helst om han fortsätter jobba hårt och satsa på bandyn.
IFK J18
IFK Vänersborgs J18-lag kunde slå ett defensivt Kungälv borta på svårspelade Skarpe Nord. Långa lyft blev modellen för IFK som på så sätt luckrade upp Kungälvs defensiv och till slut vann med 8-4. Rasmus Josefsson, kanonskytten Adam Löf och Nils Berner blev tvåmålsskyttar, medan bäste poängplockare i IFK var hårdskjutande försvararen Tobias Johansson som låg bakom två mål med sina precisa lyror och slog in en hörna själv.
IFK leder nu serien tack vare sin utmärkta målskillnad.
tisdag 16 november 2010
Johan Skatz ser intressant ut
IFK Vänersborg skrev som bekant nyligen ett tvåårskontrakt med Johan Skatz, med moderklubb Vargön och med ett förflutet i IFK:s juniorlag.
Han är med och tränar med laget och ser intressant ut. Lugn, ser alltid rätt att ligga rätt till på planen, duktig på tennis och brytningssäker.
Lite synd att han kom in så sent och inte var med i truppen redan från början, då hade han antagligen spelat i backlinjen idag. Nu saknar han fortfarande träning och matchträning och tempo och kan därför inte konkurrera på lika villkor som övriga i truppen, annars hade han antagligen haft en god chans att ta en plats.
En intressant framtidsspelare är det i alla fall, kan bli hur bra som helst enligt mig.
Han är med och tränar med laget och ser intressant ut. Lugn, ser alltid rätt att ligga rätt till på planen, duktig på tennis och brytningssäker.
Lite synd att han kom in så sent och inte var med i truppen redan från början, då hade han antagligen spelat i backlinjen idag. Nu saknar han fortfarande träning och matchträning och tempo och kan därför inte konkurrera på lika villkor som övriga i truppen, annars hade han antagligen haft en god chans att ta en plats.
En intressant framtidsspelare är det i alla fall, kan bli hur bra som helst enligt mig.
måndag 15 november 2010
Helgens bandy
I den här bloggen kommer det skrivas och funderas kring vänersborgsbandyn, med lite mer fokus på IFK Vänersborg då det är laget närmast mitt hjärta men även J18- och J20-bandy samt Blåsut och Vargön kommer dryftas här i bloggen.
Samt ett och annat om övriga bandysverige också om det händer något extraordinärt viktigt där.
- - -
Vi börjar med helgens bandy.
J18
IFK Vänersborgs J18-lag fick en kanonstart på årets säsong genom att slå Nässjö med 20-0 på hemmaplan. En överkörning av stora mått där Nils Berner (åtta mål och två assist), Didrik Land (fem mål) samt blott 15-årige Adam Löf (tre mål och tre assist) var de främsta av flera segerorganisatörer.
IFK:s J18-lag är ett av Sveriges bästa i sin ålder och visade det med besked i premiären. Laget åkte ur i kvartsfinalen i fjol men är i år snäppet vassare då många spelare har utvecklats i rätt riktning. Det här laget blir intressant att följa i vinter.
J20
IFK Vänersborgs J20-lag åkte i sin tur på en stjärnsmäll borta mot Vetlanda där man förlorade med 13-3. Vetlanda är Sveriges bästa J20-lag och favoriter till SM-guldet i år, men siffrorna är givetvis för stora ändå. IFK har varit i J20-final två år i följd men det ska mycket till för att det blir tredje gången gillt i år. Laget är väldigt ungt med många 15-, 16- och 17-åringar i truppen.
Det kommer dröja ett par år innan det här laget är riktigt konkurrenskraftigt på högsta J20-nivå, det vill säga tills dess att spelarna som dubblerar i det duktiga J18-laget vuxit till sig lite.
Blåsut
Blåsut vann sin andra match i allsvenskan mot Otterbäcken på bortaplan. Segerorganisatörer var veteranen Alexei Kurochkin och junioren Ilja Grachev som stod för fyra mål respektive fyra assist. Blåsut har övertygat som nykomlingar i allsvenskan och var nära att besegra en av seriefavoriterna, Motala, i seriepremiären men föll med uddamålet.
Blåsut har alla förutsättningar att komma på övre halvan i den här serien. Laget kryllar av rutin, klass och yngre spelare från främst IFK:s J20-lag. Det är en bra mix och jag vågar sätta en slant på att Blåsut när serien är över kommer ligga före lokalkonkurrenten Gripen Trollhättan i tabellen.
Samt ett och annat om övriga bandysverige också om det händer något extraordinärt viktigt där.
- - -
Vi börjar med helgens bandy.
J18
IFK Vänersborgs J18-lag fick en kanonstart på årets säsong genom att slå Nässjö med 20-0 på hemmaplan. En överkörning av stora mått där Nils Berner (åtta mål och två assist), Didrik Land (fem mål) samt blott 15-årige Adam Löf (tre mål och tre assist) var de främsta av flera segerorganisatörer.
IFK:s J18-lag är ett av Sveriges bästa i sin ålder och visade det med besked i premiären. Laget åkte ur i kvartsfinalen i fjol men är i år snäppet vassare då många spelare har utvecklats i rätt riktning. Det här laget blir intressant att följa i vinter.
J20
IFK Vänersborgs J20-lag åkte i sin tur på en stjärnsmäll borta mot Vetlanda där man förlorade med 13-3. Vetlanda är Sveriges bästa J20-lag och favoriter till SM-guldet i år, men siffrorna är givetvis för stora ändå. IFK har varit i J20-final två år i följd men det ska mycket till för att det blir tredje gången gillt i år. Laget är väldigt ungt med många 15-, 16- och 17-åringar i truppen.
Det kommer dröja ett par år innan det här laget är riktigt konkurrenskraftigt på högsta J20-nivå, det vill säga tills dess att spelarna som dubblerar i det duktiga J18-laget vuxit till sig lite.
Blåsut
Blåsut vann sin andra match i allsvenskan mot Otterbäcken på bortaplan. Segerorganisatörer var veteranen Alexei Kurochkin och junioren Ilja Grachev som stod för fyra mål respektive fyra assist. Blåsut har övertygat som nykomlingar i allsvenskan och var nära att besegra en av seriefavoriterna, Motala, i seriepremiären men föll med uddamålet.
Blåsut har alla förutsättningar att komma på övre halvan i den här serien. Laget kryllar av rutin, klass och yngre spelare från främst IFK:s J20-lag. Det är en bra mix och jag vågar sätta en slant på att Blåsut när serien är över kommer ligga före lokalkonkurrenten Gripen Trollhättan i tabellen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)