I dagsläget har IFK Vänersborg följande spelartrupp under kontrakt över minst nästa:
Målvakter:
-
Försvarare/halvor:
Johan Skatz
Petter Andersson
Viktor Weiselius
Mittfältare/Anfallare:
Alexander Mayborn
Sebastian Loheden
Robin Lundqvist
Christoffer Fagerström
Mikael Olsson
Henric Eriksson
Kommentar:
I dagsläget är det givetvis viktigt för IFK att knyta upp ett par spelare till, framför allt på målvaktssidan och försvarssidan. Spelare som borde vara prioriterade är Richard Wallin, Martin Röing, Johan Koch och de två målvakterna i dagens trupp.
Hoppas även på att Andreas Eriksson skriver på för minst ett år till oavsett hur det går för IFK - det känns som att det är god stil att göra det när man missat en hel säsong pga skada men ändå fått betalt av klubben. Då ska man bjuda tillbaka och göra en säsong till, känner jag, även om det såklart är helt upp till Andreas själv.
Det lär dock inte hända särskilt mycket förrän säsongen är slut, misstänker jag. En del spelare vill avvakta och se vart den här säsongen tar vägen innan man kritar på nya kontrakt eller funderar över sin framtid. Vilket är förståeligt, såklart.
Oavsett vilket så hoppas jag att IFK flyttar upp många juniorer i A-truppen permanent nästa säsong. De behöver inte få speltid i A-laget direkt, men huvudsaken är att de får finnas med i truppen och stå på tillväxt och träna med A-laget varje träning.
Om jag fick välja hade nästa års trupp sett ut så här, exklusive eventuella nyförvärv. Uppflyttade juniorer i kursiv stil:
Målvakter:
Gabriel Bridholm
David Erkenborn
Anton Johansson (Född 1993. Talangfull målvakt, har redan varit med och tränat med A-laget en hel del.)
Försvarare/Halvor:
Johan Skatz
Petter Andersson
Sebastian Loheden
Viktor Weiselius
Martin Röing
Richard Wallin
Victor Carlsson (Född 1994. Pojklandslagsman, rörlig och lovande försvarare.)
Tobias Johansson (Född 1993. Offensivt lagd back - 32 mål och 12 assist på 18 matcher i år - med ett makalöst skott och bra lyrspel.)
Mittfältare/Anfallare:
Alexander Mayborn
Robin Lundqvist
Christoffer Fagerström
Mikael Olsson
Henric Eriksson
Johan Koch
Andreas Eriksson
Nils Berner (Född 1993. En poängmaskin med otrolig näsa för målet. Har blivit både starkare och snabbare det senaste året och utvecklats mycket.)
Richard Johansson (Född 1993. Skridskostark och hårt jobbande mittfältare som redan fått göra A-lagsdebut i år.)
Adam Blomster (Född 1995. Jättetalang som är uttagen i P17-landslaget och som borde få chansen att träna och spela med A-laget relativt snart, då utvecklingspotentialen är enorm.)
måndag 10 januari 2011
Go' seger!
Efter ett antal tunga, och knappa, förluster på sistone fick IFK Vänersborg äntligen utdelning när man körde över ett håglöst Villa hemma i Arena Vänersborg.
IFK spelade ett tätt och disciplinerat försvarsspel och höll Villas offensiva äss i schack hela matchen. Samtidigt spelade man ett rakt och effektivt anfallsspel där man hela tiden släpper bollen på spelare i fart. Det är riktigt kul att se att det spel som tränarna velat få in i laget börjar sätta sig nu, både offensivt och defensivt, och när det dessutom ger poängutdelning så är det givetvis ännu roligare.
Bästa IFK:are var unge Christoffer Fagerström med sina två mål, plus en snygg soloräd och en fixad straff, tätt följd av Richard Wallin Kamperin som gjorde en stormatch på backposition, liberon Martin Röing som var överallt och lite till samt målvakten Gabriel Bridholm som verkligen tog chansen att visa upp sig nu när han fick spela igen efter ett antal matcher i rad på bänken.
Poängen blir givetvis oerhört viktiga i jakten på kvalplats. I och med segern krympte IFK avståndet till Haparanda till tre poäng och ser man på spelschemat så har IFK en handfull goda poängchanser kvar. Det kommer bli en rysare.
DAGENS SMARTASTE...
... går till Joachim Berglund som med ca fem minuter kvar av matchen sökte upp kontakt med Villas bäste spelare Johan Andersson, slängde sig i isen, började skälla och knuffa lite lätt på honom och fick samma behandling tillbaka - med följden att både Berglund och Andersson fick sitta tio minuter för olämpligt uppträdande och Villa därmed fick avsluta matchen i underläge och med sin bästa och mest kreative spelare på utvisningsbänken.
Det är sånt som kallas rutin.
torsdag 30 december 2010
Stark IFK-seger mot Kungälv
IFK Vänersborg tog en stark seger hemma mot IFK Kungälv på onsdagskvällen. IFK spelade energiskt, aggressivt och offensivt i den första halvleken och Kungälvsspelarna kunde bara se blåa streck svischa förbi dem.
Det dröjde dock till dryga kvarten spelad innan första målet kom, trots att de blåvita svärmade som bålgetingar kring Kungälvs straffområde inledningsvis. Det var på hörna som Viktor Weiselius fick på ett skott som ålade sig genom den kungälvska muren.
Kungälv stack bara upp i några halvchanser och hade nen misstänkt straffsituation i andra halvlek, men hölls annars på behörigt avstånd från IFK-målet. 2-0 satte IFK i 27:e minuten när Mikael Olsson tråcklade sig igenom på vänsterkanten och sköt in bollen mellanbenskydden på målvakten.
IFK hade många chanser i första halvlek, trots att Kungälv backade hem med hela laget på egen planhalva och inte bjöd på några ytor att passa bollen på. Men IFK vred och vände på spelet tills luckorna öppnade sig och utnyttjade dem. Man spelade till sig två mer eller mindre fria lägen för Mayborn och Fagerström men Kungälvs duktige målvakt stod i vägen.
Lite från ingenstans kom Kungälvs reducering. Ted Skoglund åkte rakt in i en grupp med fem IFK:are men fick trots det med sig ett billigt frislag, eftersom domaren Kristiansson antagligen ansåg att IFK-spelarna skulle ha försvunnit upp i tomma intet. På det frislaget fick Mikael Lindberg drömträff och David Erkenborn hann knappt reagera innan bollen satt i bortre gaveln.
Men det hann aldrig bli riktig nerv i halvleken för nästan direkt på avslag fick Christoffer Fagerström bollen, vände upp och satte fart mot mål innan han avlossade bössan från 25 meter - och bollen satt nere i målvaktens högra hörn.
Resultatet stod sig halvleken ut trots att IFK inte saknade chanser. Man körde helt enkelt över stackars Kungälv, som för all del gjorde en ganska blek figur.
I andra halvlek blev IFK lite mer passiva medan Kungälv satsade allt på ett kort och försökte soloköra, oftast genom Gratjov och Lindberg. Men det var ändå IFK som började bäst och Mikael Olsson gjorde en fantastisk soloräd som renderade straffslag för IFK redan efter två minuter av andra halvlek.
Straffen sköt Marcus Bergwall - långt utanför. Kungälv förmådde dock aldrig utnyttja det eventuella momentum man kunde fått från den straffmissen, utan IFK utökade så småningom sin ledning till 4-1 trots straffmissen, när Mikael Olsson fick bollen av Petter Andersson och med bra fart åker rakt igenom Kungälvs försvar och lägger in bollen. Mycket vackert.
Petter fick ingen assist för den passningen heller (han spelade även fram till Fagerströms mål) då domarna inte verkade tycka att assistpoäng var värda att dela ut i den här matchen.
När IFK åkte på två utvisningar på kort tid fick Kungälv bra press på hemmalaget, och kunde till slut bokstavligen trycka in 4-2 efter en tilltrasslad situation där IFK inte fick bort bollen och Ted Skoglund till slut fick träff på bollen från nära håll.
Det blev lite nerv i matchen nu, Kungälv började satsa allt framåt och kom i soloåkning efter soloåkning men stoppades förr eller senare av IFK-försvaret. Bästa chansen kom på ett distansskott där David Erkenborn först gjorde en kanonräddning men där returen gick ut till Jakob Jenefeldt som fick helt öppet mål men lyckades träffa den enda IFK:aren som stod i vägen för nätrasslet.
IFK gjorde istället nästa mål när Marcus Bergwall, till synes av ren tjurighet efter den missade straffen, tog sig fram på egen hand ända in i straffområdet, där han blev nedriven och straffen var odiskutabel. Den här gången fick Viktor Weiselius skjuta, och han gjorde det så bra man kan göra det - målvakten åt ett håll, bollen åt det andra.
Det blev dödsstöten för matchen, för även om Kungälv reducerade efter ännu en tilltrasslad situation där bollen studsade på flera spelare innan den nådde Ted Skoglund som kunde lägga in den enkelt i mål.
Kungälv försökte komma ikapp men saknade fantasi och förlitade sig allt för ofta på individuella prestationer, och IFK var närmast mål i slutskedet när Alexander Mayborn tog sig fram, sköt från distans och Mikael Olsson var först på returen men bara träffade målvakten.
Årets tredje hemmaseger var ett faktum!
- -
Många spelare ska ha beröm, men Mikael Olsson och Richard Wallin Kamperin stack ut lite extra med riktigt bra insatser i varsin del av isen.
Kul även att se en krigare som Joachim Berglundh tillbaka i nästan gammalt gott slag. Han var ett irritationsmoment för motståndarna hela tiden och kämpade och slet i defensiven.
David Erkenborn gjorde återigen en stabil insats i målet och han har haft en grym utveckling den här säsongen. Från lite osäker till hur stabil och lugn som helst. Det är alltid kul när en spelare som mestadels fått sitta på bänken i flera år knyter näven och kämpar till sig en plats, istället för som andra spelare IFK haft de senaste åren, som velat lämna klubben så fort de inte var garanterade en plats i startelvan.
- - -
Vill även ge beröm till tränarna som får IFK att hela tiden spela väldigt bra, positiv och inspirerad bandy. Med tanke på hur resultaten gått emot IFK hela säsongen så hade det varit lätt hänt att spelarna börjar hänga med huvudena och att spelet blir lidande av det.
Men IFK har hållit humöret uppe, man har självförtroendet kvar och tror på sitt spel och det man gör trots uteblivna resultat - och det kan bara bero på att man har en tränartrojka som klarar av att peppa spelarna inför varje match och får dem att tro på det de gör.
Det förtjänar de beröm för. Det var väl delvis där som det brast på ledarsidan förra säsongen.
- - -
Johan Koch fick en smäll under matchen och linkade av och det såg inte alls bra ut. Men Koch visade fajterhjärta och kom tillbaka i matchen, om än med inte helt problemfri skridskoåkning vad det verkade. Det visar i alla fall att det inte var något allvarligt som tur var, för Koch har varit riktigt bra som defensiv mittfältare och IFK har inte råd med fler skador just nu.
- - -
Kul att Kungälv kom med så många supportrar till arenan. Det livade verkligen upp och skapade stämning, i alla fall innan match. När matchen väl var igång hördes inte mycket från Kungälvsklacken utan då var det Älgarna som stod för sången.
- - -
Nu har IFK bara två poäng upp till kvalplats och tre poäng upp till ingenmansland. Jakten kan börja.
Det dröjde dock till dryga kvarten spelad innan första målet kom, trots att de blåvita svärmade som bålgetingar kring Kungälvs straffområde inledningsvis. Det var på hörna som Viktor Weiselius fick på ett skott som ålade sig genom den kungälvska muren.
Kungälv stack bara upp i några halvchanser och hade nen misstänkt straffsituation i andra halvlek, men hölls annars på behörigt avstånd från IFK-målet. 2-0 satte IFK i 27:e minuten när Mikael Olsson tråcklade sig igenom på vänsterkanten och sköt in bollen mellanbenskydden på målvakten.
IFK hade många chanser i första halvlek, trots att Kungälv backade hem med hela laget på egen planhalva och inte bjöd på några ytor att passa bollen på. Men IFK vred och vände på spelet tills luckorna öppnade sig och utnyttjade dem. Man spelade till sig två mer eller mindre fria lägen för Mayborn och Fagerström men Kungälvs duktige målvakt stod i vägen.
Lite från ingenstans kom Kungälvs reducering. Ted Skoglund åkte rakt in i en grupp med fem IFK:are men fick trots det med sig ett billigt frislag, eftersom domaren Kristiansson antagligen ansåg att IFK-spelarna skulle ha försvunnit upp i tomma intet. På det frislaget fick Mikael Lindberg drömträff och David Erkenborn hann knappt reagera innan bollen satt i bortre gaveln.
Men det hann aldrig bli riktig nerv i halvleken för nästan direkt på avslag fick Christoffer Fagerström bollen, vände upp och satte fart mot mål innan han avlossade bössan från 25 meter - och bollen satt nere i målvaktens högra hörn.
Resultatet stod sig halvleken ut trots att IFK inte saknade chanser. Man körde helt enkelt över stackars Kungälv, som för all del gjorde en ganska blek figur.
I andra halvlek blev IFK lite mer passiva medan Kungälv satsade allt på ett kort och försökte soloköra, oftast genom Gratjov och Lindberg. Men det var ändå IFK som började bäst och Mikael Olsson gjorde en fantastisk soloräd som renderade straffslag för IFK redan efter två minuter av andra halvlek.
Straffen sköt Marcus Bergwall - långt utanför. Kungälv förmådde dock aldrig utnyttja det eventuella momentum man kunde fått från den straffmissen, utan IFK utökade så småningom sin ledning till 4-1 trots straffmissen, när Mikael Olsson fick bollen av Petter Andersson och med bra fart åker rakt igenom Kungälvs försvar och lägger in bollen. Mycket vackert.
Petter fick ingen assist för den passningen heller (han spelade även fram till Fagerströms mål) då domarna inte verkade tycka att assistpoäng var värda att dela ut i den här matchen.
När IFK åkte på två utvisningar på kort tid fick Kungälv bra press på hemmalaget, och kunde till slut bokstavligen trycka in 4-2 efter en tilltrasslad situation där IFK inte fick bort bollen och Ted Skoglund till slut fick träff på bollen från nära håll.
Det blev lite nerv i matchen nu, Kungälv började satsa allt framåt och kom i soloåkning efter soloåkning men stoppades förr eller senare av IFK-försvaret. Bästa chansen kom på ett distansskott där David Erkenborn först gjorde en kanonräddning men där returen gick ut till Jakob Jenefeldt som fick helt öppet mål men lyckades träffa den enda IFK:aren som stod i vägen för nätrasslet.
IFK gjorde istället nästa mål när Marcus Bergwall, till synes av ren tjurighet efter den missade straffen, tog sig fram på egen hand ända in i straffområdet, där han blev nedriven och straffen var odiskutabel. Den här gången fick Viktor Weiselius skjuta, och han gjorde det så bra man kan göra det - målvakten åt ett håll, bollen åt det andra.
Det blev dödsstöten för matchen, för även om Kungälv reducerade efter ännu en tilltrasslad situation där bollen studsade på flera spelare innan den nådde Ted Skoglund som kunde lägga in den enkelt i mål.
Kungälv försökte komma ikapp men saknade fantasi och förlitade sig allt för ofta på individuella prestationer, och IFK var närmast mål i slutskedet när Alexander Mayborn tog sig fram, sköt från distans och Mikael Olsson var först på returen men bara träffade målvakten.
Årets tredje hemmaseger var ett faktum!
- -
Många spelare ska ha beröm, men Mikael Olsson och Richard Wallin Kamperin stack ut lite extra med riktigt bra insatser i varsin del av isen.
Kul även att se en krigare som Joachim Berglundh tillbaka i nästan gammalt gott slag. Han var ett irritationsmoment för motståndarna hela tiden och kämpade och slet i defensiven.
David Erkenborn gjorde återigen en stabil insats i målet och han har haft en grym utveckling den här säsongen. Från lite osäker till hur stabil och lugn som helst. Det är alltid kul när en spelare som mestadels fått sitta på bänken i flera år knyter näven och kämpar till sig en plats, istället för som andra spelare IFK haft de senaste åren, som velat lämna klubben så fort de inte var garanterade en plats i startelvan.
- - -
Vill även ge beröm till tränarna som får IFK att hela tiden spela väldigt bra, positiv och inspirerad bandy. Med tanke på hur resultaten gått emot IFK hela säsongen så hade det varit lätt hänt att spelarna börjar hänga med huvudena och att spelet blir lidande av det.
Men IFK har hållit humöret uppe, man har självförtroendet kvar och tror på sitt spel och det man gör trots uteblivna resultat - och det kan bara bero på att man har en tränartrojka som klarar av att peppa spelarna inför varje match och får dem att tro på det de gör.
Det förtjänar de beröm för. Det var väl delvis där som det brast på ledarsidan förra säsongen.
- - -
Johan Koch fick en smäll under matchen och linkade av och det såg inte alls bra ut. Men Koch visade fajterhjärta och kom tillbaka i matchen, om än med inte helt problemfri skridskoåkning vad det verkade. Det visar i alla fall att det inte var något allvarligt som tur var, för Koch har varit riktigt bra som defensiv mittfältare och IFK har inte råd med fler skador just nu.
- - -
Kul att Kungälv kom med så många supportrar till arenan. Det livade verkligen upp och skapade stämning, i alla fall innan match. När matchen väl var igång hördes inte mycket från Kungälvsklacken utan då var det Älgarna som stod för sången.
- - -
Nu har IFK bara två poäng upp till kvalplats och tre poäng upp till ingenmansland. Jakten kan börja.
söndag 26 december 2010
Annandagstankar från Slättbergshallen och Tjustkulle
Annandagen, denna klassiska bandydag, gick i både dur och moll för vänersborgsbandyn. IFK Vänersborg förlorade en tät och jämn match med uddamålet borta på mardrömsarenan Tjustkulle - under de år jag följt IFK kan jag inte minnas mer än två segrar för IFK på den arenan - efter att Vetlanda vänt matchen med två hörnmål och IFK missat två straffar.
Surt sa räven, och tabelläget är dystert för tillfället. Men som den obotlige optimist jag är så konstaterar jag att det är 26 poäng kvar att spela om och att saker och ting allting jämnar ut sig i slutändan, så de marginaler och uddamålsförluster som IFK haft emot sig under första halvan av säsongen kommer vändas till medflyt och uddamålssegrar under andra halvan av säsongen.
IFK har ju varit med i princip alla matcher, men inte lyckats slå spiken i kistan när man haft ledningen och sen fallit igenom och förlorat knappt. Man spelar som ett lag som hör hemma högre upp i tabellen - i ungefär 90% av speltiden. Sen sjunker man i fokus och kvalitet de resterande tio procenten och tappar poängen på det. Den dåliga ovanan måste bort, då ligger poängen nära till hands i de flesta matcher.
- - -
Själv hade jag ingen möjlighet att åka ner till Vetlanda så jag fick nöja mig med allsvenskt annandagsderby mellan Gripen och Blåsut. Det var rätt trevligt, Blåsuts något improviserade klack hördes mycket medan Gripens Yellow Front och Trollhättan Ultras (som för övrigt klottrat det namnet på grannens husvägg, så om polisen vill gripa någon för skadegörelse så är det bara att plocka upp klottrarna på nästa Gripen-match) hördes ibland men inte mycket.
Spelmässigt märks det att Gripen har med individuell kvalitet än Blåsut, men Blåsut spelade smart och krympte ytorna för Gripen som tvingades ut på kanterna eller fick ta till långskott. Man kontrade även vasst och hade planens bästa spelare i Ilja Grachev och Alexei Kurochkin. Framförallt visade Blåsut upp ett kreativt och effektivt passningsspel som Gripen inte kunde matcha.
Tilläggas ska väl att Gripens målvakt Smerkerud inte kan sova särskilt gott efter sin insats...
- - -
Valeri Grachev, detta spelgeni, gör inte många knop offensivt längre utan tar det rätt lugnt och fokuserar på att styra defensiven från sin mittfältsposition - men det är alltid lika kul att se när "Valle" tar tag i bollen, drar ner tempot och kroppsfintar några motståndare nästan stillastående och sedan sätter fart på spelet igen med en lika enkel som genial passning.
Det var det som gjorde honom till världens bästa mittfältare på den tiden han var i IFK, och man minns med ett leende hur han då precis som nu fullständigt kontrollerade tempot i spelet och styrde det som han ville.
Man kan jämföra med Daniel Svedberg, som är en grym passningsspelare men inte alls har samma förmåga att styra tempot i matcherna eller tänka två-tre steg i förväg istället för att hela tiden slå avgörande passningar.
- - -
Blåsut vann i alla fall rättvist. Ingen vid sina sinnens fulla bruk (så jag förväntar mig många trollhättebor som kommer protestera) kan hävda något annat.
Gripensfansen försökte efter matchen lite lamt skylla på domarna men det håller liksom inte i en match där domarna knappt tog en enda utvisning för Gripen men plockade ut Blåsutspelarna för piss och inget.
- - -
Gripen som förening är också rätt lustig. Man envisas med att ha en gästbok på sin hemsida, men så fort det framförs kritik mot laget, tränare eller spelare (befogad sådan också) så stängs gästboken för kommentarer illa kvickt, för där får ingen kritik förekomma.
Vad är poängen då med att ha en gästbok, om den bara får användas för rövslickeri? En gästbok där man inte kan ha högt i tak i både positiv och negativ kritik är helt poänglös. Gripen kan lika gärna ta bort den helt istället för att hålla på och larva sig med att stänga den så fort det riktas kritik mot föreningen.
Gripen är klubben för inbördes beundran, klubben vars anhängare gärna påpekar brister och fel hos andra klubbar och andra fans men där ingenting får störa bilden av Gripen som en harmonisk och felfri förening som aldrig gjort fel och som aldrig drabbats av någon form av turbulens - och skulle såna stämningar uppstå i supporterleden så gör man bäst i att tysta ner det kvickt.
Patetiskt och ryggradslöst.
- - -
Nu är det en bandyfri dag idag, sen blir det J18-match mot Sunvära på tisdag samt A-lagsmatch borta mot Edsbyn samma dag. Därefter spelar J20 hemma mot Kungälv på onsdag innan A-laget tar sig an samma lag på torsdag.
Härligt.
- - -
Hur tänkte seriemakarna när man gjorde IFK:s spelschema egentligen? Varför slängde man in en hemmamatch mellan två bortamatcher mot Edsbyn och Bollnäs? Varför kunde inte IFK fått den behandlingen som alla andra klubbar får, att man försöker undvika onödiga resor genom att köra dubbla bortamatcher mot närliggande bortalag?
Nu måste IFK åka upp till Edsbyn på tisdag, sen ner till Vänersborg för match på torsdag och sen upp till Bollnäs ett par dagar senare. En helt onödig resa på 100 mil i buss.
Idioti.
Surt sa räven, och tabelläget är dystert för tillfället. Men som den obotlige optimist jag är så konstaterar jag att det är 26 poäng kvar att spela om och att saker och ting allting jämnar ut sig i slutändan, så de marginaler och uddamålsförluster som IFK haft emot sig under första halvan av säsongen kommer vändas till medflyt och uddamålssegrar under andra halvan av säsongen.
IFK har ju varit med i princip alla matcher, men inte lyckats slå spiken i kistan när man haft ledningen och sen fallit igenom och förlorat knappt. Man spelar som ett lag som hör hemma högre upp i tabellen - i ungefär 90% av speltiden. Sen sjunker man i fokus och kvalitet de resterande tio procenten och tappar poängen på det. Den dåliga ovanan måste bort, då ligger poängen nära till hands i de flesta matcher.
- - -
Själv hade jag ingen möjlighet att åka ner till Vetlanda så jag fick nöja mig med allsvenskt annandagsderby mellan Gripen och Blåsut. Det var rätt trevligt, Blåsuts något improviserade klack hördes mycket medan Gripens Yellow Front och Trollhättan Ultras (som för övrigt klottrat det namnet på grannens husvägg, så om polisen vill gripa någon för skadegörelse så är det bara att plocka upp klottrarna på nästa Gripen-match) hördes ibland men inte mycket.
Spelmässigt märks det att Gripen har med individuell kvalitet än Blåsut, men Blåsut spelade smart och krympte ytorna för Gripen som tvingades ut på kanterna eller fick ta till långskott. Man kontrade även vasst och hade planens bästa spelare i Ilja Grachev och Alexei Kurochkin. Framförallt visade Blåsut upp ett kreativt och effektivt passningsspel som Gripen inte kunde matcha.
Tilläggas ska väl att Gripens målvakt Smerkerud inte kan sova särskilt gott efter sin insats...
- - -
Valeri Grachev, detta spelgeni, gör inte många knop offensivt längre utan tar det rätt lugnt och fokuserar på att styra defensiven från sin mittfältsposition - men det är alltid lika kul att se när "Valle" tar tag i bollen, drar ner tempot och kroppsfintar några motståndare nästan stillastående och sedan sätter fart på spelet igen med en lika enkel som genial passning.
Det var det som gjorde honom till världens bästa mittfältare på den tiden han var i IFK, och man minns med ett leende hur han då precis som nu fullständigt kontrollerade tempot i spelet och styrde det som han ville.
Man kan jämföra med Daniel Svedberg, som är en grym passningsspelare men inte alls har samma förmåga att styra tempot i matcherna eller tänka två-tre steg i förväg istället för att hela tiden slå avgörande passningar.
- - -
Blåsut vann i alla fall rättvist. Ingen vid sina sinnens fulla bruk (så jag förväntar mig många trollhättebor som kommer protestera) kan hävda något annat.
Gripensfansen försökte efter matchen lite lamt skylla på domarna men det håller liksom inte i en match där domarna knappt tog en enda utvisning för Gripen men plockade ut Blåsutspelarna för piss och inget.
- - -
Gripen som förening är också rätt lustig. Man envisas med att ha en gästbok på sin hemsida, men så fort det framförs kritik mot laget, tränare eller spelare (befogad sådan också) så stängs gästboken för kommentarer illa kvickt, för där får ingen kritik förekomma.
Vad är poängen då med att ha en gästbok, om den bara får användas för rövslickeri? En gästbok där man inte kan ha högt i tak i både positiv och negativ kritik är helt poänglös. Gripen kan lika gärna ta bort den helt istället för att hålla på och larva sig med att stänga den så fort det riktas kritik mot föreningen.
Gripen är klubben för inbördes beundran, klubben vars anhängare gärna påpekar brister och fel hos andra klubbar och andra fans men där ingenting får störa bilden av Gripen som en harmonisk och felfri förening som aldrig gjort fel och som aldrig drabbats av någon form av turbulens - och skulle såna stämningar uppstå i supporterleden så gör man bäst i att tysta ner det kvickt.
Patetiskt och ryggradslöst.
- - -
Nu är det en bandyfri dag idag, sen blir det J18-match mot Sunvära på tisdag samt A-lagsmatch borta mot Edsbyn samma dag. Därefter spelar J20 hemma mot Kungälv på onsdag innan A-laget tar sig an samma lag på torsdag.
Härligt.
- - -
Hur tänkte seriemakarna när man gjorde IFK:s spelschema egentligen? Varför slängde man in en hemmamatch mellan två bortamatcher mot Edsbyn och Bollnäs? Varför kunde inte IFK fått den behandlingen som alla andra klubbar får, att man försöker undvika onödiga resor genom att köra dubbla bortamatcher mot närliggande bortalag?
Nu måste IFK åka upp till Edsbyn på tisdag, sen ner till Vänersborg för match på torsdag och sen upp till Bollnäs ett par dagar senare. En helt onödig resa på 100 mil i buss.
Idioti.
tisdag 21 december 2010
Därför
Anledningen till att den här bloggen handlar mycket om juniorbandy just nu är för att jag tycker det är intressant och värt att uppmärksamma IFK:s duktiga ungdomslag.
Jag har givetvis fortfarande ett stort intresse för A-laget och elitserien men jag är inte intresserad av att skriva om det eller något liknande annat än vid vissa enstaka tillfällen.
Har gjort det så länge att jag hellre vill gå en säsong och bara vara passiv åskådare och låta andra skriva om och spekulera kring A-laget och elitserien.
Så vet ni - särskilt ni Villafans som tror att jag inte skriver om A-laget för att det inte går så bra just nu. Det gick inget vidare ifjol heller men då skrev jag ändå, bara för att motbevisa er tes.
Jag har givetvis fortfarande ett stort intresse för A-laget och elitserien men jag är inte intresserad av att skriva om det eller något liknande annat än vid vissa enstaka tillfällen.
Har gjort det så länge att jag hellre vill gå en säsong och bara vara passiv åskådare och låta andra skriva om och spekulera kring A-laget och elitserien.
Så vet ni - särskilt ni Villafans som tror att jag inte skriver om A-laget för att det inte går så bra just nu. Det gick inget vidare ifjol heller men då skrev jag ändå, bara för att motbevisa er tes.
Tre IFK:are till P17-VM
IFK Vänersborg fick med alla tre spelare som var kallade till uttagningslägret i den 16-mannatrupp som ska åka iväg till P17-VM som avgörs i Finland i början av 2011. De tre spelarna är:
* Victor Carlsson, skridskoskicklig försvarare med bra skott och spelsinne. Ny i landslagssammanhang.
* Victor Uhlin, teknisk ytterhalv med bra skridskoåkning och mogen spelstil. Har tidigare representerat P15-landslaget.
* Adam Blomster, en liten, kvick och teknisk mittfältare född 1995 och därmed ett år yngre än de flesta andra i laget. Var uttagen till P15-VM i fjol men blev skadad strax innan och missade turneringen.
Kul för killarna att få representera Sverige i ett VM och kul för IFK som återigen visar att man blivit en framträdande klubb på ungdomssidan.
Hoppas ni tar er tid nu i mellandagarna att se IFK:s duktiga ungdomar spela - båda J18, J20 och A-laget har hemmamatcher dagarna innan nyår mot Sunvära, Kungälv och Kungälv.
* Victor Carlsson, skridskoskicklig försvarare med bra skott och spelsinne. Ny i landslagssammanhang.
* Victor Uhlin, teknisk ytterhalv med bra skridskoåkning och mogen spelstil. Har tidigare representerat P15-landslaget.
* Adam Blomster, en liten, kvick och teknisk mittfältare född 1995 och därmed ett år yngre än de flesta andra i laget. Var uttagen till P15-VM i fjol men blev skadad strax innan och missade turneringen.
Kul för killarna att få representera Sverige i ett VM och kul för IFK som återigen visar att man blivit en framträdande klubb på ungdomssidan.
Hoppas ni tar er tid nu i mellandagarna att se IFK:s duktiga ungdomar spela - båda J18, J20 och A-laget har hemmamatcher dagarna innan nyår mot Sunvära, Kungälv och Kungälv.
söndag 19 december 2010
Ljus i mörkret
Just nu, när det går lite tungt för A-laget, så är det skönt att man kan glädja sig åt IFK Vänersborgs alla duktiga juniorlag som visar att hur tungt det än är idag så finns det en mängd med talang att ösa ur i framtiden.
Idag, samtidigt som A-laget spelade mot Bollnäs, så var J20-laget igång nere på Skarpe Nord och krossade kex. Efter 40 mållösa minuter gjorde IFK 0-1 genom Tobias Johansson. Tjugo spelade minuter senare stod det 0-10 till IFK.
Matchen slutade så småningom 1-13 till Vänersborg som hänger på i toppen. Noterbart är att IFK ställde upp med ett lag som nästan uteslutande innehöll spelare som var två, tre eller fyra år yngre än sina motståndare.
Trots det körde man alltså över sina motståndare. Bästa målskytt var liberon Tobias Johansson som dunkade in fem mål och nu är uppe i sju mål på fyra matcher - inte illa för en försvarare. Nils Berner och Robin Karlsson gjorde två mål och tre assist vardera och Berner gick därmed upp i poängligatopp i serien även om Elitrapport.se strulat till sin statistik för tillfället och trollat bort två matcher och fem poäng för Berner.
- - -
Med i matchen var också 17-årige Didrik Land, och för er som inte vet det så är Land en norsk talang hämtad från Stabaek och som representerade Norge i förra säsongen P17-NM i Rättvik.
Land har mestadels spelat i J18-laget och har där gjort bra ifrån sig med sju mål på de inledande sex matcherna. Kul med lite norrmän i IFK, närheten till Norge borde göra att det går att skaffa sig ett ännu bredare utbyte på framförallt ungdomssidan med norska klubbar, vilket borde gynna båda parter och framförallt norsk bandy vars ungdomar får träna, spela oh utvecklas på högre nivå än i Norge.
Idag, samtidigt som A-laget spelade mot Bollnäs, så var J20-laget igång nere på Skarpe Nord och krossade kex. Efter 40 mållösa minuter gjorde IFK 0-1 genom Tobias Johansson. Tjugo spelade minuter senare stod det 0-10 till IFK.
Matchen slutade så småningom 1-13 till Vänersborg som hänger på i toppen. Noterbart är att IFK ställde upp med ett lag som nästan uteslutande innehöll spelare som var två, tre eller fyra år yngre än sina motståndare.
Trots det körde man alltså över sina motståndare. Bästa målskytt var liberon Tobias Johansson som dunkade in fem mål och nu är uppe i sju mål på fyra matcher - inte illa för en försvarare. Nils Berner och Robin Karlsson gjorde två mål och tre assist vardera och Berner gick därmed upp i poängligatopp i serien även om Elitrapport.se strulat till sin statistik för tillfället och trollat bort två matcher och fem poäng för Berner.
- - -
Med i matchen var också 17-årige Didrik Land, och för er som inte vet det så är Land en norsk talang hämtad från Stabaek och som representerade Norge i förra säsongen P17-NM i Rättvik.
Land har mestadels spelat i J18-laget och har där gjort bra ifrån sig med sju mål på de inledande sex matcherna. Kul med lite norrmän i IFK, närheten till Norge borde göra att det går att skaffa sig ett ännu bredare utbyte på framförallt ungdomssidan med norska klubbar, vilket borde gynna båda parter och framförallt norsk bandy vars ungdomar får träna, spela oh utvecklas på högre nivå än i Norge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)